Miss you like craaaazy
Åh mitt underbara änglabarn igår va ja hos kompisens som har en son som är 3 dagar yngre än dig. Jag höll allt inne, för som många påpekar måste jag "gå vidare" jag får inte älta att jag mist mitt livs underverk, det ÄR du som är det underverket. Jag såg något i L som va så likt dig, försökte du visa dig? Finns du hos mamma? Kan fortf inte släppa 12 juli.
Jag är nästan hemma i Mjölby då ringer P månda 12 juli 2010 kl. 15.27 (Theo är född månda 15.27) och säger att han måste ringa ambulansen, när jag går av tåget hör ja hur sirenerna ilar . Jag cyklar hem så snabbt ja kunde, ja hann före ambulansen. Jag åker hissen upp.. Men då hade P redan sprungit ner med dig, jag springer ner 4 våningar mina ben skakar, ser bara hur du hänger å är ljus i hyn ( VAD JA KAN MINNAS) Efter återlivningsförsök å mamma som bara tjuter åker vi två ambulanser till sjukhuset, dom höll på med dig minst 1 timma sen får mamma beskedet. Jag ber om att få hålla dig. Jag ville bara få liv i dig. Du kunde ju bara ha sovit djupt. Dom dödsförklarade dig ca 16.35 jag höll dig i famnen som du alltid låg mot mig, örat mot mammas hjärta.
När jag skulle lägga ner dig hade du stelnat vilket dom inte sa så du låg med armar å ben i luften. Usch hade ja vetat de hade mamma hållt dig som en bebis... Jag satt med dig till 23.00 sen ville dom ta iväg dig. Älskade hjärtat om jag bara visste va som hade försiggått i vårat hem.... Sen hur P kunde hålla om mig i två dagar innan Polisen tog honom. Förstår jag inte, och kommer aldrig förstå. 3½ vecka senare fick ja se dig igen, jag höll på att falla ihop elr ja föll ihop skrek som ja vet inte vad. Det kunde inte vara sant. De fick inte vara sant. Min son iskall på den båren... Neeeeeej... Sen fick ja ÄNTLIGEN klä på dig 7½ vecka senare. Usch Inget jag vill minnas, men du är alltid den glada fina pojken i mina ögon. Jag behövde de där för att verkligen inse att det är/va du som låg där.. Jag klädde på dig i din älskling pjamas strumpor och din snuttis runt hela dig sen höll ja dig å sjöng lite. "Sov mitt barn" som du älskade så..... Sen va de dax att lägga dig i kistans med din egna kudde å ditt egna täcke. Hoppas du låg bekvämt. Sen va de att lägga på locket sen hämta dig tre dagar senare å köra ner till Lerum där du lades in i en kyl....
Ne usch mår så jääääädrans illa...
Åh till er som har mage å säga att ja ska gå vidare , sluta tycka "synd om mig" efter 5-6 mån vet inte hur det är att förlora sin 2 åriga son... Innan någon skriver något tänk er själva om de va NI som va i min sits.... Jag skriver för att jag behöver de.... Skriv inte om ni ska döma mig...
