Saknaden och glädjen i mitt liv

Är den din?

Är du där bakom?

Är det där ni änglar håller till?

Jag hoppas att det är som i många av sångerna:

som en bro över mörka vatten blev du buren,

du finns där rosor aldrig dör,

jag har hört om er stad ovan molnen,

vi förstår hans vägar bättre ovan där

och när det kommer tårar från himlen när änglarna gråter

är det tårar av glädje och tårar av hopp

Jag tittar mot min himmel

Den är din

Du är där bakom

Ni änglar finns där uppe...

Dikt © Gunilla Karlsson

Hallå där borta på andra sidan!

Vad gör du där borta?
Ser du oss?
Är du med oss?
......
Ibland känns du så nära
Då pratar jag med dig
Hör du det?

Ser du när när vi gör fint på din grav?
När vi tänder din lykta?
Tycker du också det är fint?

Ser du när jag tittar på ditt ansikte på fotografier?
Hur jag får ögonkontakt med dig?
Det känns som du tittar rakt på mig.
Ibland gör det mig ledsen och ibland gör det mig glad.

Hör du när vi lyssnar på din musik?
När jag spelar dina låtar på datorn?
När Pappa spelar dina skivor på Cd och i bilen?
Ibland klarar jag inte av att lyssna på din musik.
Inte när det gör ont

Ser du när vi gråter efter dig?
När vi längtar?
När vi saknar?

Hör du när vi pratar om dig?
Varje dag finns du med i våra samtal.
För oss finns du alltid här!
Även om vi inte ser dig.

Aldrig ska vi sluta älska dig!


Din Mamma Gunilla
23 juli 2006 (15 månader efter din död)


© Gunilla Karlsson

Dikten finns med i min bok "Sorgen är kärlekens baksida Aldrig skall jag sluta älska dig"

Finns inga ursäkter för vad du gjort
För att du krossade mitt hjärta
Breaking my heart agai krossade mitt hjärta igen
Här slutar våran tid ihop
Du krossade mitt hjärta igen.

---

---

Detta togs 7 juni 2010 halv sju på morra på min födelsedag. I år kom de ingen Theo som ville till mamma... Har aldrig haft så kass födelsedag i hela mitt liv....

---

Gjord av en god vän M.M

---

---

Utan dig är jag ingenting. Jag är så glad att du kom in i mitt liv, dock vet jag hur jobbigt det är för dig, men vi ska klara oss igenom detta. Lova, för jag lovar det.... Du är mitt ljus som du tände efter 7 månader.

---

7 juni fyllde jag år, fick denna skönhet i present av älsklingen, nu har Diesel en kompis. Svea. Sjukt underbar..

---

Bytt smycken:) Rosa;)

---

---

Nu orkar ja inte skriva mer men ska bättra mig

Nu är det 7 månadersen min son mördades helt oskyldigt.....

Förstår inte...???

Hur i helskottan man ens kan lägga en hand på ett BARN....

Äntligen fått upp hyllan ovanför tvn, helt själv. skönt när man klarar sig utan en karl.... Lika händig utan vissa redskap ox:D Saknar dig älskling

---

Längtar så efter Farmor, åker till henne på tisda <3

Har förstorat bild på henne å Theo förra året ett tag innan ja träffa Patric.

Farmor fyllde ju 70 i dec , så nåt ska tanta få :)

Puss å kram ses på stan

Sov gott... Tårar bara rinner

Varje dag har jag dödsångest, funderar å funderar på hur jag ska göra. Men då lämnar jag allt , å andra får ta hand om mig som jag tog min son. Det vill jag inte heller. För det va ett H*lvete att gå igenom. Att begrava m.m. är mkt mer jobb bakom än man tror. Jag hoppas någon kör på mig elr att nåt sånt händer så har jag inte orsakat det själv. Hur kan folk skratta åt en person som ligger ner... Och NJUTA av det? Räcker det inte!? Jag förlorade mitt liv, mina allt. Jag förlorade 2 personer i mitt liv å hela mig.... Patric jag ÄLSKADE, försvann dagen han erkände, då va de inte samma person, sen att höra han i rättegången säga allt så lugnt å kallt. Å se hans familj vara såå kalla, å se den där jädra filmen kommer inte ihåg va de heter. Alla hoppar till jag skriker å känner smärtan, dom ända oberörda va hans familj å Patric, dom satt som de inte vore nåt. Och Theos "pappa" var ox mkt oberörd och njöt av att vara där... Han tänker bara på pengar.... Låter sin tjej betala av hans skulder som va på mer än 120 tusen för att få ett arv på 30 tusen å sen försöka få skadestånd för ett barn han inte kände elr visste hur han såg ut elr va han hade för personlighet... Vad är det för "pappa" som inte gratta elr julhälsa m.m. Förstår inte vrf jag får all skit. vad i helskottan är jag boven? Att jag inte hade microögon som kunde se bättre än man gjorde.

Snart 6 månader har gått sen mitt liv tog ifrån mig. MIN SON!!!!!! Sluta döm.... Ärligt skaffa er liv än att njuta å spekulera i om de finns andra metoder å fler bovar... Jag skulle gärna byta med Theo, för han skulle inte minnas om hans mamma mördades, bara veta om de å känna en viss tomhet... Men jag kommer få leva med detta resten av mitt liv.... Att mannen jag trodde skulle bli mer. Han jag planerade framtiden med å barn i sep skulle ta mitt ifrån mig. Som höll om mig i 2 dagar å lossades som ingenting. Hur tror ni de känns för mig? Att mördaren till min son höll om mig två dagar å sa att vi ska klara detta vi ska kämpa oss igenom detta tillsammans. 2 dagar senare står jag där ensam.... Hur vågar folk ens döma mig... Lyckligare barn fick man leta efter... Iaf innan Patric börja med det han gjorde. Charmigaste sötbebisen va han ox, glad hela tiden. Har ja gjort nåt fel om jag hade världens gladaste barn!? Tror de visade mer på ett bra jobb som föräldre .... Att ja hade hjälp från kommun va för att ja inte hade föräldrar som ställde upp. Det finns såna som klarar sig, men dom ville hjälpa mig eftersom jag RYMDE från Theos "pappa" Inget annat... Dom ville hjälpa mig så jag hade stöd efter allt jag gick igenom , sen ville jag behålla den hjälp ja hade. Är det fel av mig!? Hur ska jag någonsin klara mig igenom min sorg när folk KLANDRAR MIG för att vara kass mamma.... Är jag inte sårad tillräckligt måste man hugga fler knivar i en !!!!!!!!!

Denna hittade Madde, Tårar rann när jag lyssna, en låt som heter för det första sen texten.... <3

Åh mitt underbara änglabarn igår va ja hos kompisens som har en son som är 3 dagar yngre än dig. Jag höll allt inne, för som många påpekar måste jag "gå vidare" jag får inte älta att jag mist mitt livs underverk, det ÄR du som är det underverket. Jag såg något i L som va så likt dig, försökte du visa dig? Finns du hos mamma? Kan fortf inte släppa 12 juli.

Jag är nästan hemma i Mjölby då ringer P månda 12 juli 2010 kl. 15.27 (Theo är född månda 15.27)  och säger att han måste ringa ambulansen, när jag går av tåget hör ja hur sirenerna ilar . Jag cyklar hem så snabbt ja kunde, ja hann före ambulansen. Jag åker hissen upp.. Men då hade P redan sprungit ner med dig, jag springer ner 4 våningar mina ben skakar, ser bara hur du hänger å är ljus i hyn ( VAD JA KAN MINNAS) Efter återlivningsförsök å mamma som bara tjuter åker vi två ambulanser till sjukhuset, dom höll på med dig minst 1 timma sen får mamma beskedet. Jag ber om att få hålla dig. Jag ville bara få liv i dig. Du kunde ju bara ha sovit djupt. Dom dödsförklarade dig ca 16.35 jag höll dig i famnen som du alltid låg mot mig, örat mot mammas hjärta.

När jag skulle lägga ner dig hade du stelnat vilket dom inte sa så du låg med armar å ben i luften. Usch hade ja vetat de hade mamma hållt dig som en bebis... Jag satt med dig till 23.00 sen ville dom ta iväg dig. Älskade hjärtat om jag bara visste va som hade försiggått i vårat hem.... Sen hur P kunde hålla om mig i två dagar innan Polisen tog honom. Förstår jag inte, och kommer aldrig förstå. 3½ vecka senare fick ja se dig igen, jag höll på att falla ihop elr ja föll ihop skrek som ja vet inte vad. Det kunde inte vara sant. De fick inte vara sant. Min son iskall på den båren... Neeeeeej... Sen fick ja ÄNTLIGEN klä på dig 7½ vecka senare. Usch Inget jag vill minnas, men du är alltid den glada fina pojken i mina ögon. Jag behövde de där för att verkligen inse att det är/va du som låg där.. Jag klädde på dig i din älskling pjamas strumpor och din snuttis runt hela dig sen höll ja dig å sjöng lite. "Sov mitt barn" som du älskade så..... Sen va de dax att lägga dig i kistans med din egna kudde å ditt egna täcke. Hoppas du låg bekvämt. Sen va de att lägga på locket sen hämta dig tre dagar senare å köra ner till Lerum där du lades in i en kyl....

Ne usch mår så jääääädrans illa...

Åh till er som har mage å säga att ja ska gå vidare , sluta tycka "synd om mig" efter 5-6 mån vet inte hur det är att förlora sin 2 åriga son... Innan någon skriver något tänk er själva om de va NI som va i min sits.... Jag skriver för att jag behöver de.... Skriv inte om ni ska döma mig...

Nu vet ja att många gottar sig åt min trista Jul.

Haft en skit dag, gråtit så de svider i ögona.

Har inte ens nån fam, dock prata ja me min älskade styv pappa. Hoppas han kommer å hälsar på mig snart. Sjukt att han bryr sig mer än mina egna föräldrar. Men sen sätter de ju spår när han känt mig halva mitt liv.

Å så pratat med plast syrran på msn, kändes skönt... Saknar henne faktiskt å hennes son=)

---

Hoppas Nicke hör av sig snart. Blir tokig på att bara vara hemma...

Kärlek till er som förtjänar det <3

Saknar dig älskling