Saknaden och glädjen i mitt liv

13 Dagar kvar till 1års sen dagen hände, fattar inte, hur? Hur kan ja överleva detta? Hur:SAllt som skrivs på Fb ox.... 1år senare å dom orkar fortf tjaffsa om att ja borde sett... Hade ja sett elr förstått hade ja lämnat P.. Theo va/är allt för mig, han kom alltid i första taget, de kan alla som känner mig intyga.

Imon skulle han fyllt 3 år. Men Patric valde hans livslängd, Han lever i ett fngelse, maten serveras. Han har rutiner. Behöver inte bry sig om någonting. Han dömdes 12 år för mord varav han sitter av 8 år men nu har det gått ett år så om 7 år. Dömd? är han verkligen dömd? Tror inte de. Jag är dömd för livet av att min friska son togs ifrån mig. 2 år 19 dagar. Jag får leva med sorgen ,kämpa med ångesten. Kämpa med att klara av att leva å ha tak över huvudet. Gå från att plugga å jobba till sjukskriven å uselt med pengar så ja nätt å jämnt klarar mig. Plus dömd av en del av Sverige som tycker jag borde sett va som försegick, hade jag sett hade jag aldrig stannat, Theo va/är mitt allt. Solstrålen som alla älska.... Vet inte hur l'nge ja orkar. Det har snart gått ett helt jädra år sen han mördades i MITT hem.... Jag faller.....

13 dagar kvar till min älskade prins skulle fyllt 3 år.... fattar inte. om två dagar är det 1 år sedan han togs ifrån mig..... Kan inte beskriva smärtan jag bär, mer än att humöret går som om jag har PMS... Klarar inte av en vardag ordentligt, vill bara försvinna. Känns som jag bara är ivägen å är för dyster. Måste förklara vrf ja är på ett sätt hela tiden, (då tror folk man vill att dom ska tycka synd om mig) men de vill ja inte. Jag vill att folk ska tycka om mig å älska mig för den är. Jag kommer nog aldrig bli den gamla Zanna, men utåt försöker jag iaf.

---