Saknaden och glädjen i mitt liv

Idag , shit vakna före tuppen. Tog bussen till Natta 5.20 (skulle den gå ) men 2 bussar kom aldrig... Shit har ox värsta skallebanken. Åh mina nya tabletter är ju bäst.... Blev lite kall av dom tanke på 12e igår. Men de känns sköt att inte gråta... Trött på allt gråtande. Det tar för mkt kraft, impuls/tröst shoppa när ja ändå va i stan å hämta medicin, 650 kr på 2 min, tre fina plagg, rea ox:D Zanna loves REA... Men känns så fel. ja brukade köpa en tunika till mig å värsta massa kassar till min son, nu bli de bara till mig sj.. Riktigt jädra jobbigt asså....

Ni ska bara veta va ja går igenom.

Ingen kan någonsin sätta sig in i min sits, fattar ni ,han ja trodde va mannen i mitt liv döda mitt barn... Ringde ambulansen långt efter dödslaget. Pratar med SOS som om han försökte väcka Theo... Och inte panikslagen. Det gör så ont i hjärtat... Känner mig sååååå genomlurad, Ja gjorde allt för min prins.... Vrf såg jag ingenting? Kommer aldrig förlåta mig själv för detta... Men svinet va bra på att dölja de... HATAR DE.... Usch, hur kan man? Kan nån svara på hur i helskottan man kan göra de? Ska man inte vara trygg i SITT egna hem, och med sin sambo????

Han har verkligen förstört mitt liv, jag gör allt för att dämpa min smärta..... Folk kan tro att jag mår bra för att jag ler, går ut och försöker hålla mig sysselsatt.... Men ni ska bara veta hur de känns inombords, även om ja ler så ler inte mina ögon längre!!!!

Tack för mig

Zanna